söndag 26 maj 2019

kronisk smärta

Såg en dok på netflix om en jockey,AP, som bröt nyckelbenen i ett race o var mkt frustrerad. Han var mest metall efter 20 verksamma år.
Han sa att han ville slå axlarna mot väggen för att straffa dem för att de var så veka. Att axlarna var veka och inte han. Precis så känns det.
Under senaste veckan har jag funderat mkt på bdsm, och hur belönande det vore om någon bara kunde ta kontroll och gå loss på den här kroppen och straffa den proper. Piska skiten ur den sas, ha en riktig orsak att ha riktigt ont och någon som sätter ord på smörjan inuti. Överlåta kontroll och få höra vilket vekt low life jag är.
 APs ord hit home, då jag förstod att det nog mer handlar om bestraffning än i någon erotisk mening. 

En tid av lite sorg och mycket omkalibrering kommer följa nu. Så mycket självskadetankar just nu, bara för att straffa kroppen real good. Vem ska jag prata med det här om, hur ska jag hitta guidance? Det kommer att ge sig men måste få värka ut först.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar