hantering

Har erfarenhet av depression (och mani, ingetdera är so nice), när kroppen känns som en massa fastsatt för att förankra skallen i jorden. Kan vara trött då javisst, men det är inte som det här. Kroppen är som bly och det svider av trötthet bakom ögonen, redan från kl 10 på morgonen. Det är mer som en redig dos zyprexa in i nervsystemet än lite ordinär blues. Skulle kunna mörda för en nap på lunchen.

Allt tröttar ut mig, blir sur och vresig. Snäser att ni inte vet vad ni begär fastän ni frågar om en promenad eller något lika vanligt/ low key. Jag måste bädda in mig i kuddar och palla upp mig mot väggen för att sova och har ont ont ont. Kan inte gå cuz ont, sova, skratta,jobba, skita cuz ont. Känner mig väldigt begränsad och det hatar jag.