v. 13 flytande börjar

Nattvak o thaimat

Åt thaimat m ris, och tårta. Vaken i 2h nu m helvetiska smärtor. Yogat som tyst aktivering för att få maten att rinna ner. Hos föräldrarna, vill inte störa kl 2.30-03.45 direkt. Lindrar tillfälligt. Note to self inte mer solid mat. Inte värt det. Det här är maydayont.

Masserat magen för att släppa ut gas, funkar också bra. Lindrar högst tillfälligt. 

Mår illa och känns som jag ska spy. Pallar upp överkroppen m kuddar för att  det ska rinna ner ist. Håller magen i händerna som lindring. Mens med, gör allt 100 ggr värre. Ont ner i ljumskarna. Magen = sten hård klump. Trött och så ont att något måste gå sönder.

misstag på jobbet

Gör många misstag på jobbet nu. Kan inte tänka klart vilket visar sig i granskningen. Jag hade tjatat till mig svårare uppgifter och faller nu kort. 

Funderar på att gå ned i tid om jag inte kan bli deltidssjukskriven ett tag. 

ätstörningsenheten

Så gastroenterologen rem:ade till ätstörningsenheten som ringde idag. De sa att jag inte var motiverad till behandling fastän jag försökte beskriva att maten ofrivilligt kommer tillbaka upp. 

När hon äntligen förstod min situation tyckte hon, kuratorn, att det inte var konstigt att jag inte får hjälp. Det var däremot inte konstigt att jag hetsåt tyckte hon. Kroppen skriker ju efter energi! Jo förvisso sant. 

Mitt problem var som misstänkt inte deras gebit och besöket blev inställt.

är du säker på att det inte bara är i ditt huvud?

Går inte att försvara sig emot. Jag har varit på olika mottagningar för olika saker. Objektivt finner jag det svårt att argumentera emot.

Subjektivt skriker jag inuti. Ikväll har jag kräkts tre gånger. Hur kan någon tro att det inte är på riktigt? Det är ju vad man menar, ett omlindat ”skärp till dig nu” som jag inte vill ha.

Förstår att det speglar rädsla och vanmakt. De vill gärna hjälpa, bless them. Jag själv är vettskrämd. Inget skov har varit så här illa och långdraget sedan det första. 

Jag önskar de kunde hjälpa. Att vi tillsammans kan krama bort gp-skovet. Orkeslösheten och tvivlet att jag borde kunna fixa det själv, då det kanske bara är i huvet, skapar en enträgen ensamhetskänsla. Jag vill gråta och bli tröstad, det enklaste uttrycket för omtanke. Men är det bara i mitt huvud, ett val (implicit? Eller bara min tolkning) ska inte någon tröst has. Ett omättat begär efter förståelse vs skyll dig själv. 

Smärtsammast är det förkrossande att ingen är så nära att de förstår. Men sjukdomen syns inte så det är inte heller rimligt att vänta sig. En ekvation som aldrig kan gå ihop. Mediterar istället som självtröst.

Vecka 9 flytande - lördag

Avvikit från näringsdryckerna genom att äta godis, kladdkaka och fisksoppa.  Allt kom tillbaka upp. Kräm och näringsdryck är OK.

Haft mkt ont i lederna och varit mkt trött. Gått på tre korta promenader. 

Små insikter

Introduktion.
Jag har för avsikt att blogga om mina dagar m gastropares här. En samlingsplats för små insikter om vad som är bra och dåligt, vad som funkar och inte.

Idag är jag relativt nydiagnostiserad: 10 veckor sedan. Jag har tappat 8 kg under de veckorna pga skov. Håller nu på att pussla ihop vad som fungerar/no. Det är huvudstmen, sedan får vi se vad som tillkommer!